Jag är förvisso störtförälskad i serien "Äkta människor". Men det var inte riktigt robotar vs homosapiens som jag tänkte diskutera under den här rubriken.

Jag vet att många är trötta på ordet att någon är "falsk". Kan mycket väl förstå det är antingen är man människa eller så är man inte. Falska människor finns liksom inte. Men om man använder falsk i meningen att det är en person som beter sig på ett sätt, säger på ett sätt men sedan vänder kappan efter vinden och har i verkligheten en dold agenda. Det vill säga en person som duperar och manipulerar som lurar och helt enkelt jävlas med andra för egen vinningsskull så är det i alla fall min förklaring på "falsk eller oäkta människa".

Samhället tycks krylla av dessa små spioner med egon som Globen och självinsikt mindre än en myras. Med ett uppblåst självförtroende och en sadistisk läggning. Individer som på något sätt förgyller sin egen dag genom att förstöra andras. Individer som njuter av att trampa på dem som redan ligger och individer som har en sådan brist på empati att de egentligen borde vara inlagda på någon form av psykiatrisk avdelning.

De här personerna/individerna ger mig vatten på kvarnen att vi människor egentligen aldrig varit menade att leva i enorma grupper. Fenomenet med falska/oäkta människor verkar uppstå allt mer ju fler som ska samsas på samma yta eller samma livsrum. Då menar jag inte att det är procentuellt en ökning jämförbar med antalet individer utan det är en radikal ökning på många många fler procent än antalet människor i procent.

Små grupper, familjegrupper, utökade grupper med mindre byar där alla individer har ett syfte och en plats ter sig mycket mindre drabbade av fenomenet. 

Men så fort vi blir för många inom ett område, ett gebit ett livsrum så kommer denna "störning" att uppstå hos ett antal individer. I vissa fall blir dessa falska personer så hårda att det slutar med självmord hos de drabbade och på så sätt minskar ju populationen. 

Härifrån kommer mina tankar att det inte är meningen att vi ska leva i gigantiska populationer. Meningen är att vi ska leva i mindre grupper.

Hinner inte utveckla mer just nu men ställ gärna frågor på detta så svarar jag när jag hinner!!

Under förutsättning att jag kommer att hålla i denna blogg så kommer den att vara en diskussionsblogg. Främst för min egen monolog.

Idag vill jag diskutera vuxenmobbing. Det oroar och bekymrar mig att så pass många vuxna personer, ger sig själva rätten att gå på andra vuxna individer med nedtryckande kommentarer, hot och trakasserier. Jag funderar hur detta fenomen kunnat uppstå?

Att barn ger sig på andra barn är förvisso både elakt och obehagligt men det har ett utvecklande syfte. Barnet ska lära sig vart gränserna för uppförande går, hur de sociala reglerna ser ut och vad som händer om man kliver över gränsen. De flesta barn växer ifrån den här typen av behandling av andra. De som fortsätter har ofta något i sin egen bakgrund som de borde få hjälp att hantera. De som gör det av eget dåligt självförtroende borde fångas upp i skolan och få den hjälp de behöver.

Men det är barnen.

När man som vuxen har samma sätt så blir då jag fundersam för undantaget de diagnoser som gör att individen inte kan förstå eller följa de sociala regler vi andra lever efter, de må ju ändå vara ursäktade om de göra övertramp. Men om vi här pratar om vuxna individer som vad jag vet inte har någon form av diagnos inom autismspektrumet, individer som lever sociala liv men som ändå går på andra, gärna svagare, individer. Det gör mig både förbannad och funderande. Varför tror dessa individer att de någon form av rätt att "ge sig på" att trakassera, förfölja, misshandla hota ja allt vad de kan komma på, andra levande andandes människor? Det finns som jag ser det just nu ett antal kategorier av dessa individer, de som vill "uppfostra", och de som bara vill skada samt de som är så egotrippade att de så fort de riskerar att hamna utanför rampljuset en endaste sekund ser till att skapa fantasier och historier enbart för att med hjälp av att göra någon annan illa få mer tid i rampljuset själv. Själva framställer dessa senare sig själva ofta som ödmjuka, tillbakadragna, "änglar". Och även om personer i deras omgivning enkelt kan se igenom detta så stöttar och lyfter de ändå dessa unika arroganta fruktansvärda individer till skyarna och på det sättet sätter de även en okej stämpel på beteendet. Ja personerna runt om gör mig minst lika förbryllad. Är de rädda att själva bli utsatta? Eller tror de sig vara under någon form av beskydd om de stöttar detta beteende? Att samtliga skulle vara så hjärntvättade att de inte ser igenom skådespeleriet det tror jag inte för fem öre på. Någon enstaka kanske är helt manipulerad på det viset men jag garanterar att det finns personer i den närmsta närheten som mycket väl vet vad dennes idol har för sig.

Så varför fortsätter de då att hylla denna individ? Att lyfta den till skyarna? - Ja där har jag inget svar alls. Och hur kommer det sig att vi har fler kategorier av individer som ser det som sin rättighet att få andra att må dåligt?

Något måste ha gått väldigt snett i vårt samhälles snabba framfart. Visst har det funnits onda och elaka personer genom hela vår historia, men nog måste alla hålla med om att dessa ökar till antalet med varje år som går. Liksom att de svaga som är enkla att ge sig på även de ökar.

Något är allvarligt fel i vår vardag, i vårt samhälle, vår politik och vårt sociala liv. Det ska undersökas närmare en annan gång.